livetheltenkelt.blo.gg

Jag har förstått att det faller sig så att när en bloggat ett tag så kan en vara så lyckligt lottad att en fått ett par människor att faktiskt intressera sig för det en skriver. Det kan dessutom vara så trevligt att det tillkommer nya besökare som läser igenom inläggen i kronologisk ordning och därefter beslutar sig för att ansluta sig till skaran.

 

Vidare reflektioner över detta har medfört att jag ser att det eventuellt uppstått ett par gap i händelseförloppet. Jag har ingen ambition att försöka fylla dessa gap, annat än genom detta inlägg.

En av mina ambitioner med bloggen är att lämna så mycket som möjligt av mitt privatliv utanför. Främst för att bespara eventuella läsare. Med det sagt vill jag nu dela med mig lite av det jag tycker är nödvändigt för att innehållet skall hänga ihop någotsånär.

 

Jag har diagnosen recessiv depression och i perioder av mitt liv har jag haft det svårare än i andra. Nu hoppas jag att jag är på väg ur en svår period för sista gången. I vilket fall så har jag under större delen av mitt bloggande varit sjukskriven, för första gången i mitt liv. Bloggen är ett hjälpmedel för mig, ändrad livsstil är ett annat. Jag avbröt mina studier då de inte alls motsvarat mina förväntningar(kanske kommer det mer om det en annan gång, i rätt kontext). Jag sa upp mig tidigt under min sjukskrivning, från ett jobb jag vantrivdes med. Vi lever på lite men är på inget sätt självförsörjande. Än.